Det var inte meningen att ge dig såna skuldkänslor. Jag är besviken på mig själv för att du ska behöva skrika på mig i telefon. Allt är bara så konstigt. Som du sa, det blir bättre när vi får våran lägenhet. När det bara är vi. Jag vill inte bo här, jag vill inte bo hos någon jag inte känner! Fattaru inte det? Tänkte på allt Lowa berättade igår, jag känner igen mig i mycket. Vart fan tog orken vägen liksom? Skolan, det är en värdslig sak i mina ögon. Vet inte hur mycket jag har börja skolkat? Jag skiter totalt i skolan at the moment. Inte för att tala om alla gånger jag blivit full själv i min ensamhet, när jag bara sitter hemma? Jag litar inte på mig själv då. Alla gånger jag tryckt in den där cancerpinnen i munnen & njutit av att det förkortar mitt liv. Förlåt för att jag ska göra dig besviken hela tiden. Om 3 dagar fyller jag år. Och om 3 dagar blir jag 15. Då har det gått 3 år med det i levande helvetet vi lever i. Det helvetet jag sätter dig i. Förlåt..